sunilnamtsew.blogg.se

Tillbaka till det dar med att resa ensam men det gar inte att resa helt ensam har jag kommit pa bara med sanna som man inte kanner. Det ar skadat vilken annorlunda attityd har mot en som ar ensam och vilsen mot tva eller tre som ar det. Igar var ett slaende exempel nar jag forvirrad klev av planet i Singapore. En tjej fran Australien som ursprungligen ar fran Indonesien men som var uppvaxt i Singapore fragar om jag vill dela en taxi in mot stan med henne, hon skall bara hamta sin syster som ocksa precis landat.

-Javisst! sager jag yrt och aningen forvanat.

Efter en stund har vi fatt tag i hennes syster och satter oss i en taxi i mot stan. Vi kommer till deras stalle forst, eller ja deras mormors lagenhet mitt pa den stora shoppinggatan i down town Singapore. Valdigt fancy utanfor med gringvakt, pool egna butiker for bara dom boende men skabbigt nar man val kom in i hennes lagenhet som bilden nedan visar.



Hjalper dom upp med deras vaskor och helt plotsligt star jag alltsa i en lagenhet som tillhor nagra locals mormor. Inte riktigt vad jag hade tankt mig nar planet gick in for landning. Odelia och Jess heter dom for ovrigt och kan om mojligt vara mest sociala asiaterna varlden har skadat.

Min plan var att bo i Little India som jag hade fatt tips av en engelska som jag traffade pa Lembongan och som hade jobbat dar. Enligt henne skulle atmosfaren vara grym dar, vilket det ocksa ar, typiskt "storstadbackpackerstalle" om man kan saga sa och valdigt mycket Tyskar och Australiensare.

Efter att ha druckit en kopp vatten hemma hos deras mormor fragar dom vad jag skall gora imorgon. Ingen aning svarar jag, skall nog utforska staden och se sa mycket som jag kan.

-Aaaa va roligt! Da kan jag folja med som din personliga guide! Alla min vanner jobbar anda nu pa vardagarna och sen ger hon mig en av sina mobiltelefoner (?!) (jag har ungefar kant den har manniskan i 30 min) och sager: -Har! Ta den har sa kan jag ringa dig imorgon ocksa bestammer vi en tid...

-Ooooh... jaaa... ok... ar det anda jag far fram, inget tack eller nagonting, jag blev helt enkelt hapen och fullkomligt forbluffad over den generositet som dom visade mig lite chockad och glad ocksa att dom litade sa mycket pa mig.

Sen hjalpe hon och Jess mig att bara min packning ocksa tog vi tunnelbanan till Little India dar jag tillslut (kl.23:30 typ) fick tag i ett rum, eller det var ett doorm. $20/natt och det var det klart vart vid det tillfallet. En Singapre dollar ligger pa runt 5.30 sekNar jag lagt in vaskorna pa rummet bland mina 10 nya rumskollegor blev jag sa trott att jag inte kunde tanka klart langre sa jag var tvungen att avsluta kvallen med en rad av tack for hjalpen och att vi ses imorn nar jag inte langre ar en zombie.


Tack igen for hjalpen tjejer och tack for annu en unik upplevelse att lagga i upplevelsebanken! Det har blivit manga sanna under den har resan... Har kommer lite mer bilder fran forsta dagen i Singapore!


Odelia, jag och Jess pa flygplatsen for att ta en taxi


Dom hade med sig sjukt mycket packning for att bara vara pa resande fot i tva veckor men anledningen var det kinesiska nyaret som jag missa med typ 3 dagar, far man val saga ar en lite fail. Tydligen helt galet skall det vara.


Har ar mitt hem dom 4 nastkommande natterna jag bor vi den runda gul/roda skylten


...och har ar Simon som ar jatteledsen for att jag lamnade honom pa Bali :)

Med lite jungeltrekking i kroppen dagen innan sjalva bergsbestigningen kande jag och simon oss val forberedda pa va skulle komma. Att ga i jungeln var ju inte sa jobbigt och stigarna till vattenfallet var ju bra... men se ni det var dom inte uppe pa berget och man anade ganska snabbt att det fanns en anledning till att dom hade stang hela vandringsleden (alltsa inte bara toppen). Pa Mt. Rinjani fanns inte langre nagon vandringsled och det var ett rent helvete att ta sig upp, hade man tur var varje kliv man behovde kliva upp bara en halv meter.

For att beskriva mina kanslor och vad jag tyckte och tankte under vandringen tankte jag citera min svarta note book som jag fick av min kara syster innan resan (riktigt bra present by the way).


Tva glada bergsklattrare som inte hade borjat klattra annu och budskapet om att vi egentligen inte borde vara dar. Notera hunden nere till vanster som gick hela vagen med oss for att fa mat och skyddade oss mot apor :)

Mt. Rinjani (18 jan)
Fy fan vilken traningsverk jag kommer att ha imorgon!Benen kanns stumma som efter att ha sprungit Goteborgsvarvet otranad, anda har vi ca 700 hojdmeter kvar!

Nu ar vi pa checkpoint 3 och varan barare som bar all mat och sovutrustning pa en bambupinne kom precis upp pa samma hojd. Helt sjukt, han kanske var en kvart efter oss. Nu skall vi snart kaka och sedan drar vi vidare!

 
Har ar han forresten, en utav varldens starkaste man!

(Senare pa kvallen)
Blasigt, sporegn och ca: 5 grader varmt (pratade med morsan dom hade haft 6grader varmt i sverige). Helt skadat vad man kan frysa! Har redan traningsverk som overtraffar det mesta jag har haft innan. Kan inte stracka ut benen utan att hjalpa till med armar och hander, ar helt arligt orolig for hur jag skall komma ner imorgon...

  
Har ar lite bilder fran dar vi slog lager pa ca 2600 m, bilden till hoger ar jag och var lilla guide Ari bland molnen.



Mt. Rinjani (19 Jan)
Blaste storm hela natten och det regnade konstant, pa vart talt och in i vart talt eftersom det var halft omkullblast. Kl. 05:00 blaste taltpinnarna av pa guiden och porterns talt sa att det kollapsade fullstandigt och blev helt platt. Jag ar valdigt glad att jag inte lag i det. Vid sju gick vi upp till "toppen" eller i alla fall kratern med den fina utsikten over vulkansjon som var varan "topp" eftersom Mt. Rinjanitoppen var stangd. BESVIKELSE!

Moln, moln, moln och ater moln! FAAAAN! Klattrat ett helt j@#!!a dygn och sen ser man ingenting fran hogsta punkten.Det kandes valdigt trakigt och det underlattade inte direkt farden ner som var en riktig kna och framsida lar krossare pa 7,5 km ner med halvmetersplattaer ungefar var 3-4 meter som man gick. Man gick liksom i trans, drackvatten och fokuserade pa att inte trampa snett. Nar vi precis skulle na POS 1 som ar den nast nedersta rastplatsen pa ca: 900 m, tror jag, signalerade portern till guiden om nagot, Jag trodde det var nagot slags djur sa jag blev spand pa vad det kunde vara, sen blev det alldeles tyst och portern vinkade fortvivlat bort guiden (Ari) som hastigt slangde ur sig: "RANGER!!!!!" och sen borjade springa som en idiot upp for berget! Jag som fortfarande inte hade fattat vad det riktigt handlade om fick stans adrenalinkick sprang efter allt vad jag orkade. Vi sprang en bra bit upp for berget och sedan snett rakt in i skogen dar vi blev sittandes.

Ganska konstig kansla att sitta i shorts mitt i djungeln. Jag fragade Ari va fan det var fragan om och han svarade nervost att det var en skogs/parkvaktare som portern hade sett och att hela berget var stangt for trekking och inte bara toppen som han tidigare hade sagt och att om skogsvaktaren skulle fa tag pa honom skulle han med all sakerhet hamna i fangelse i 3-4 manader. Efter som hans barare/porter nu hade akt dit var det mer an troligt att Ari nu ocksa skulle gora det. Efter en stund borjade han grata och sa med blota ogon att han verkligen inte ville hamna i fangelse men att han heller inte vill lamna sin porter i sticket sa han foreslog att vi skulle ga ner och mota odet (valdigt starkt gjort)

Han fragade mig sakert 3 ggr om vi skulle ga men jag sa hela tiden att det var upp till honom och att jag skulle sitta dar i djungeln tills det blev morkt om han ville det for jag ville ju egentligen inte heller traffa den ursinniga vakten som hade ropat efter oss i skogen. Man kunde verkligen se angesten i hans kroppsprak nar han satt dar och gungade och sa: "oh my god!" gang pa gang.

Tillslut (efter ca 30-40 min) gick vi men det fanns ingen porter och heller ingen ranger nere pa POS 1, vi fortsatte mot parkentren och dar fick vi men kanske framfor allt Ari till sin lattnad veta att skogsvaktaren hade varit fran trakten Senaur, samma by som bade portern och Ari ocksa kommer ifran sa han hade struntat i allt och latit dom ga!


Har har vi en bild pa vart talt! Det klarade sig sjukt mycket battre an Ari och porterns som var helt platt. Med det i bakhuvudet gjorde det inte sa mycket att det regnade in hos oss

Utmattad och helt sondertrasad knana, framsida lar och ljumskarna drog jag en Bintang som med stor sanning var en av dom godaste olen som jag druckit hittills i mitt liv, fast att den var ljummen. Sen gick vi ytterligare 2 km mot varat hostel innan vi fick skjuts av Aris kompisar pa moppe ner for den sista backen. Det var tur for jag hade inte klarat att ga den. Nar jag kom hem hade jag sa fruktansvart ont att jag vill grata. Somnade nastan direkt.


Har ar den vackra sjon! Fotot taget pa 2700 meter...


... och har ar jag och Simon (och den vita hunden som hangde med aven hit) pa samma hojd! Trotta men anda nojda att vi kan saga: "up yours!" till alla som bestigit Kebenikajse och tycker det ar frackt!


Om man skall sammanfatta det hela sa ar man kanske ganska nojd med att man slapp klattra dom sista 1000 hojdmeterna men det var ju det vi kom hit for och hade vi bara kunnat sa ar det ju klart vi hade gjort det. Det var javligt jobbigt, bland det absolut jobbigaste jag gjort kanske inte det allra jobbigaste men hade vi klattrat till toppen hade det utan tvivel varit det...

Det ar den 17 januari och jag och Simon paborjar varan resa fran Bali till Lombok med Mt. Rinjani som slutdestination. Det var lattare sagt an gjort det… Vi lamnade Jakob och Emil 06:30 for att ta oss till fargelagret I Padagbai. (3h pa motor bike) Det gick smidigt fram tills dess att vi skulle kopa biljett till fargan. Det gar bara att kora en vag in till biljettkassan sa man ar liksom tvingad att aka pa den och vem star inte dar och vinkar in oss om inte farbror bla.

- Licens and registration, please… (stirrar allvarligt pa mig)

- Here you go!

- Ooooh! No international licens! Very nott guuud mr. Nutt guuud at all, don’t think you go Lombok mr.

- But… but…

Annu en ramsa om att vi ar totalt korda och en och annan blick som som i praktiken verkligen menar att vi antagligen inte kommer kunna lamna landet innan det har ar klart. Da kommer uttalandet som for alltid kom att forandra min syn pa den balinesiska polisen…

- Buuut, I help you, only Rp. 50.000 each. Now… Mr. Simon and Mr.Linus you are free to go to Lombok and of course you free to bring your bikes. Happy holiday!

- Fuck you too, tankte jag och drog for att kopa biljett. Det visade sig att vi hade haft ganska tur for vi han inte mer an rulla pa fargan innan den lamnade hamnen.

Jag pa fargan, glad trots korruppt polis

Fargeturen tog ca:5h och jag lyckades sova nastan hela vagen pa en sovplats i economydelen som nastan var lika mjuk som den roda matta som friidrottarna springer pa. Dromde av nagon konstig anledning att jag, Patrik Schandorff, Tommie Tyrbrink och Jonatan Elmqvist var stand-in for KISS pa ULLEVI och att jag helt plotsligt skrek exalterad till publiken: “it’s a bat!” nar en fladdermus plotsligt flog forbi och jag for 2 millisekunder trodde jag var Batman (?!) Sedan vaknade jag och det var dags att  slanga sig pa moppen igen.

Kl. var ca: 14:00 och vi akte in mot Mataram som ar huvudstaden pa Lombok for att hitta internet eller telefon for att fa kontakt med dom som organiserade klattringarna upp pa Mt. Rinjani. Vi fick kontakt med tva firmor som sa att dom gjorde turer aven under lagsasongen. NICE! Tankte  vi och satte kurs mot kustvagen som sag ut att vara den enklaste vagen att hitta var slutdestination som var byn Senaur, en by precis vi foten av Rinjani. Runt Premenang norr om Senggigi blev Simon sonderprejad av en annan moppedist vilket resulterade i en vurpa och sonderskrapad Simon och moped.

Simons kna tvattat och rengjort!

Vi tappade en del tid dar tackvare att han givetvis var tvungen att tvatta saren for de tar inte roligt att fa infektion har, da laker det aldrig. Sedan gick det av naturliga skal lite langsammare efter kraschen. Gubben som gav Simon servetter att troka bort blodet med visade pa kartan ungefar vart vi var… mellan Permenang och Bangsal och att vi hade iaf 3h kvar.

- Aaaafaaan! Tankte nog bada tva eftersom det kandes som att vi skulle vara framme vilken sekund som helst.

Samtidigt hade det borjat duggregna och det borjade skymma och bli morkt, men vi hade bestammt oss for att fortsatta anda. Vi skulle ju anda fram. Efter 10 min borjade det osregna och det gjorde det dom 2h och 40 min som det tag sig att ta sig till Senaur. Detta var forsta gangen sedan jag kommit ner till Asien som jag fros ordentligt. Satt och hackade tanderna dom tva forsta timmarna, nagot som overgick i ofrivilliga ryckningar i mina armar nar vi kom upp pa lite hogre hojder och till sist pa 600 m fick vi ge upp. Vi stannade utanfor ett stalle som jag tvarr inte kommer ihag namnet pa men som blev varat hem under hela Rinjanivistelsen och det var ocksa genom dom vi bokade trekkingen.

Behover jag saga att besvikelsen var stor nar dom slappte bomben att toppen var stangd p.g.a. och att vi bara skulle fa ga upp pa 2700 istallet 3700 nagonting. Nej det behover jag inte...

Vi bokade trekkingen sa att vi fick en fri dag for att vi skulle kunna se oss om i samhallet och kunna besoka vattenfall I jungeln som fick bli en slags uppvarmning for det stundande mandomsprovet.

Har ar ett av dom tva, detta var det man fick trekka i jungeln i tva timmar for att ta sig fram och tillbaka

…och har har vi det andra som vi passade pa att fiska al vi med ett par locals och varan guide, mycket trevlig tillstallning med risvin och grillning av nagot som var en korsning mellan kopparorm och mask och som levde I dyn pa risfalten, valsmakande!

Ett nytt inlagg angaende bergsbestigningen kommer inom kort!

Jag har hittat en ny hobby! Paminner om longboard men har slipper man doda sig mot vass asfalt om man ramlar plus att man blir solbrand pa kopet! Vi har nu laggt 2 dagar till anda pa surfcampet pa Bali! Alskar det faktiskt. Vill bara ha mer! Idag var det kanonvader och helt vindstilla vilket gjorde det lattpaddlat och gott!

Detta ar en bild fran stranden som vi surfar vid! Inga vagor denna dagen bara :)

Har en grym instruktor som jag hela tiden glommer namnet pa, tyvarr (kallar honom Mr. Noname tills jag vet vad han heter), men han snackar riktigt bra engelska vilket dom andra tva inte gor sa jag hade tur! Idag gjorde bade jag och Emil stora framsteg, da vi faktiskt lyckades surfa med hela vagen istallet for att bara glida med rakt fram som man gjorde forsta dagen, sa imorgon ska vi enligt Mr. Noname byta upp oss mot dom lite svarare kortare harda bradorna. Ska bli kul som fan!

Tyvarr va Jakob sjuk idag efter att ha atit en giftig glass sa han missade tva super surfpass och ligger lite efter nu men han har fatt mirakelkur av Annica som jobbar har sa han ar pa benen igen och redo att rocka imorgon!

FAN VA KUL DET AR ATT SURFA!

Skulle egentligen ha lagt upp detta inlagget den 5:e Januari men internet ar sjukt ostabilt, sorry...