Mt. Rinjani

Med lite jungeltrekking i kroppen dagen innan sjalva bergsbestigningen kande jag och simon oss val forberedda pa va skulle komma. Att ga i jungeln var ju inte sa jobbigt och stigarna till vattenfallet var ju bra... men se ni det var dom inte uppe pa berget och man anade ganska snabbt att det fanns en anledning till att dom hade stang hela vandringsleden (alltsa inte bara toppen). Pa Mt. Rinjani fanns inte langre nagon vandringsled och det var ett rent helvete att ta sig upp, hade man tur var varje kliv man behovde kliva upp bara en halv meter.

For att beskriva mina kanslor och vad jag tyckte och tankte under vandringen tankte jag citera min svarta note book som jag fick av min kara syster innan resan (riktigt bra present by the way).


Tva glada bergsklattrare som inte hade borjat klattra annu och budskapet om att vi egentligen inte borde vara dar. Notera hunden nere till vanster som gick hela vagen med oss for att fa mat och skyddade oss mot apor :)

Mt. Rinjani (18 jan)
Fy fan vilken traningsverk jag kommer att ha imorgon!Benen kanns stumma som efter att ha sprungit Goteborgsvarvet otranad, anda har vi ca 700 hojdmeter kvar!

Nu ar vi pa checkpoint 3 och varan barare som bar all mat och sovutrustning pa en bambupinne kom precis upp pa samma hojd. Helt sjukt, han kanske var en kvart efter oss. Nu skall vi snart kaka och sedan drar vi vidare!

 
Har ar han forresten, en utav varldens starkaste man!

(Senare pa kvallen)
Blasigt, sporegn och ca: 5 grader varmt (pratade med morsan dom hade haft 6grader varmt i sverige). Helt skadat vad man kan frysa! Har redan traningsverk som overtraffar det mesta jag har haft innan. Kan inte stracka ut benen utan att hjalpa till med armar och hander, ar helt arligt orolig for hur jag skall komma ner imorgon...

  
Har ar lite bilder fran dar vi slog lager pa ca 2600 m, bilden till hoger ar jag och var lilla guide Ari bland molnen.



Mt. Rinjani (19 Jan)
Blaste storm hela natten och det regnade konstant, pa vart talt och in i vart talt eftersom det var halft omkullblast. Kl. 05:00 blaste taltpinnarna av pa guiden och porterns talt sa att det kollapsade fullstandigt och blev helt platt. Jag ar valdigt glad att jag inte lag i det. Vid sju gick vi upp till "toppen" eller i alla fall kratern med den fina utsikten over vulkansjon som var varan "topp" eftersom Mt. Rinjanitoppen var stangd. BESVIKELSE!

Moln, moln, moln och ater moln! FAAAAN! Klattrat ett helt j@#!!a dygn och sen ser man ingenting fran hogsta punkten.Det kandes valdigt trakigt och det underlattade inte direkt farden ner som var en riktig kna och framsida lar krossare pa 7,5 km ner med halvmetersplattaer ungefar var 3-4 meter som man gick. Man gick liksom i trans, drackvatten och fokuserade pa att inte trampa snett. Nar vi precis skulle na POS 1 som ar den nast nedersta rastplatsen pa ca: 900 m, tror jag, signalerade portern till guiden om nagot, Jag trodde det var nagot slags djur sa jag blev spand pa vad det kunde vara, sen blev det alldeles tyst och portern vinkade fortvivlat bort guiden (Ari) som hastigt slangde ur sig: "RANGER!!!!!" och sen borjade springa som en idiot upp for berget! Jag som fortfarande inte hade fattat vad det riktigt handlade om fick stans adrenalinkick sprang efter allt vad jag orkade. Vi sprang en bra bit upp for berget och sedan snett rakt in i skogen dar vi blev sittandes.

Ganska konstig kansla att sitta i shorts mitt i djungeln. Jag fragade Ari va fan det var fragan om och han svarade nervost att det var en skogs/parkvaktare som portern hade sett och att hela berget var stangt for trekking och inte bara toppen som han tidigare hade sagt och att om skogsvaktaren skulle fa tag pa honom skulle han med all sakerhet hamna i fangelse i 3-4 manader. Efter som hans barare/porter nu hade akt dit var det mer an troligt att Ari nu ocksa skulle gora det. Efter en stund borjade han grata och sa med blota ogon att han verkligen inte ville hamna i fangelse men att han heller inte vill lamna sin porter i sticket sa han foreslog att vi skulle ga ner och mota odet (valdigt starkt gjort)

Han fragade mig sakert 3 ggr om vi skulle ga men jag sa hela tiden att det var upp till honom och att jag skulle sitta dar i djungeln tills det blev morkt om han ville det for jag ville ju egentligen inte heller traffa den ursinniga vakten som hade ropat efter oss i skogen. Man kunde verkligen se angesten i hans kroppsprak nar han satt dar och gungade och sa: "oh my god!" gang pa gang.

Tillslut (efter ca 30-40 min) gick vi men det fanns ingen porter och heller ingen ranger nere pa POS 1, vi fortsatte mot parkentren och dar fick vi men kanske framfor allt Ari till sin lattnad veta att skogsvaktaren hade varit fran trakten Senaur, samma by som bade portern och Ari ocksa kommer ifran sa han hade struntat i allt och latit dom ga!


Har har vi en bild pa vart talt! Det klarade sig sjukt mycket battre an Ari och porterns som var helt platt. Med det i bakhuvudet gjorde det inte sa mycket att det regnade in hos oss

Utmattad och helt sondertrasad knana, framsida lar och ljumskarna drog jag en Bintang som med stor sanning var en av dom godaste olen som jag druckit hittills i mitt liv, fast att den var ljummen. Sen gick vi ytterligare 2 km mot varat hostel innan vi fick skjuts av Aris kompisar pa moppe ner for den sista backen. Det var tur for jag hade inte klarat att ga den. Nar jag kom hem hade jag sa fruktansvart ont att jag vill grata. Somnade nastan direkt.


Har ar den vackra sjon! Fotot taget pa 2700 meter...


... och har ar jag och Simon (och den vita hunden som hangde med aven hit) pa samma hojd! Trotta men anda nojda att vi kan saga: "up yours!" till alla som bestigit Kebenikajse och tycker det ar frackt!


Om man skall sammanfatta det hela sa ar man kanske ganska nojd med att man slapp klattra dom sista 1000 hojdmeterna men det var ju det vi kom hit for och hade vi bara kunnat sa ar det ju klart vi hade gjort det. Det var javligt jobbigt, bland det absolut jobbigaste jag gjort kanske inte det allra jobbigaste men hade vi klattrat till toppen hade det utan tvivel varit det...


Kommentarer
Postat av: Nils

Fan va sjukt att ni besteg berget under regnsäsongen. Jag trodde fan aldrig att ni skulle hitta någon som skulle ta er med upp då. Cool tur att det gick bra iaf och att vakten inte åkte fast. Helt sjukt att se bilderna och känna igen sig!

2011-01-25 @ 19:37:57
URL: http://nilsjohansson.blogg.se/
Postat av: mackan

Linus du har ju för fan bruna byxor på dig!

2011-01-27 @ 18:08:05
Postat av: pappa

vi har två trappor från garaget och upp pust

2011-01-28 @ 17:02:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0